Kvinnofälla?

Porten leder in till Japans bästa och mest prestigefyllda universitet. Bara tjugo procent av studenterna är kvinnor. Rationella beslut ligger bakom.

University of Tokyo är biljetten till en nära nog garanterad karriär. De högst rankade företagen och organisationerna rekryterar från de högst rankade universiteten. Det betyder också att man träder in i arbetslivet med ett nätverk av kamrater som snart kommer att återfinnas på inflytelserika poster i näringslivet och inom den statliga administration.

Att vara student på Todai (som universitetet populärt kallas) visar att du är smart, men också att du är fokuserad och villig att avstå från många nöjen i tonåren för att vinna fördelar senare i livet. För det flesta börjar Todai-projektet redan i grundskolan med så gott som dagliga extralektioner på speciella skolor som många år i förväg börjar preppa barnen inför inträdesproven till universiteten. Visst finns det barn som klarar det här på egen hand, men i de flesta fall krävs också starkt studieinriktade föräldrar.

Vad jag vet är kvinnor idag snarare överrepresenterade på toppskolor i resten av den utvecklade världen. Varför så få på Todai?

Drygt 80% av alla gymnasieelever i Japan går vidare till universitet och andra post-gymnasiala utbildningar. Antalet är ungefär lika fördelat mellan män och kvinnor. Men detta gäller inte för elituniversiteten. Det här är ingen hemlighet. Vanligen skylls det på traditionella könsroller, men detta har aldrig riktigt förklarat varför kvinnor går vidare till högre utbildningar, men inte till elitskolor.

Det är precis vad en nyligen publicerad undersökning från ekonomiska fakulteten vid Kyushu University tittat på. Omkring 2400 japaner av olika åldrar och bakgrunder intervjuades och den korta slutsatsen är att en utbildning på Todai riskerar att inverka negativt på kvinnors möjligheter på äktenskapsmarknaden.

Min erfarenhet är inte att yngre generationer av japaner är särskilt sexistiska. Problemet, om man skall tro många yngre kvinnor, är snarare svärföräldrarna. Det finns 126 miljoner japaner av alla sorter och sällan några enkla förklaringar. Liksom svenskar fattar de flesta rationella beslut.

Föräldrar har av kulturella och känslomässiga skäl (barn bor kvar hemma tills de gifter sig) relativt sett större inflytande över sina barns val av partner. Som samhället är konstruerat är det också svårt att rymma två karriärer inom samma familj (pendelavstånd, arbetstider, företagskultur, dagisplatser, skolsystem, attityder och mycket annat).

De flesta kvinnor utbildar sig och arbetar sedan fram till första barnet. Tio år senare återvänder många till arbetslivet, men då oftast i någon annan roll. Problemet är att en Todai-utbildning liksom pockar på en karriär, inte bara ett arbete fram till barnen kommer. Många potentiella svärföräldrar - och kanske också en hel del män - är skeptiska.

Många unga kvinnor - och deras föräldrar - har inte bara svårt att se en skaplig ROI från en elitutbildning, utan befarar att den rent av kan få negativa följder. “Todai girls are a bit scary”, som jag nyligen såg en japansk kille uttrycka det på nätet.

Medan vi ändå besöker Todai. Den stiliga röda porten, Akamon, är en av ytterst få icke-religiösa byggnader i Tokyo som överlevt i originalskick från Edo-perioden. Universitetsområdet hörde under Edo-perioden till Maeda-klanen, härskare av Kaga (dagens Kanazawa), dåtidens rikaste feodallän. Porten byggdes 1827 till bröllopet mellan Tokugawa Yasu, dotter till shogunen, och daimyo Maeda Nariyasu från Kaga. Porten har sedan dess flyttats 15 meter åt sidan, det är allt. Nariyasu levde till 1884 och det finns fotografier på honom i kimono, med de två svärden instuckna i bältet.

Imperial University, dagens University of Tokyo, 1905