Zen och konsten att lappa ihop saker

En gång i tiden var det väl bara ett sätt för fattigt folk att ge kärl som gått sönder några år till. Sedan kom teceremonin och vände upp och ned på detta, som på så mycket annat. Idag är kintsugi en av dessa udda konstarter som det är lätt att tro att bara japaner kan hitta på.

Med rötterna i zen, utvecklades teceremonin under 1500-talet under mästare som Sen no Rikyu, minimalismens ur-fader, till en högst sofistikerad konstart. På ytan kulten av det enkla och förgängliga, blev det snart det motsatta.

Ingenting är en tillfällighet i den estetik som utvecklades av Sen no Rikyu. Vad som låtsas vara enkla, improviserade bruksföremål är i själva verket dyra och oerhört medvetet formgivna samlarobjekt. Jag vet inte hur fattigt folk en gång tiden limmade ihop sina trasiga skålar. Men idag gör man det med guld. “Kin” i kintsugi kommer från det japanska ordet för “guld”.

Man kan studera kintsugi i Tokyo och på andra håll i Japan. Första steget är att slå sönder något perfekt fungerande keramikföremål.