Det inte-så-papperslösa kontoret

Japanska kontor genererar och förvaltar ofantliga mängder papper. På många av dessa papper måste en eller flera personer stämpla med sitt personliga sigill, hanko.

Hanko är något som egentligen inte behövs, utan mest har kulturellt värde. Ta banken. Man kan göra det mesta över nätet idag, också i Japan, men om du av någon anledning väljer att fysiskt gå till banken, glöm inte din hanko.

Nyligen skulle jag göra en utlandsbetalning på banken då jag inte hade tillgång till datorn med bankprogrammet installerat. Jag gick igenom hela processen med blanketter och stämplar och när det till slut var klart bad damen i kassan att få se mitt ID. Man kan i bland inte låta bli att ställa dumma frågor trots att man vet svaret. Varför ID? Jag har ju redan stämplat. Min hanko är mitt personliga sigill. “Jag vet, sorry… Japanese culture.”

Hursomhelst. Det är länge sedan hanko fungerade istället för körkort som ID. Det är ändå viktigt. Oklart varför, bortsett från att dessa sigill har en flera tusen år lång historia, först i Kina sedan också i Japan. Systemet är inte praktiskt och det fyller inte någon egentlig funktion, annat än historiskt och kulturellt. Dokument med sigill signalerar ett särskilt värde. Och så fick det vara.

Kriser har en tendens att skala bort vad som inte är viktigt. När företag i Tokyo började hålla anställda på distansarbete visade det sig att det fanns en stor grupp som helt enkelt måste till kontoret, med eller utan virus på tåg eller bussar. De måste se till att dokument cirkulerade på kontoret från person till person, och att var och en satte dit sin hanko. Annars stoppade processen.

Plötsligt var allt så bisarrt. Idag är det knappast någon som inte tror att det bara är en tidsfråga innan hanko försvinner, åtminstone från kritiska processer.