Blir det något OS?
Det officiella svaret är ett absolut “ja”. Enligt premiärminister Yoshihide Suga finns det inga planer på att ställa in spelen. Andra är inte lika säkra.
Till nyligen räknade också jag med att spelen skulle bli av. Men det var innan OS-bossen Yoshiro Mori öppnat munnen en gång för mycket. Jag tror fortfarande att det blir OS i juli, men situationen just nu är ganska kaotisk.
Yoshiro Mori, som lett Japans OS-projekt sedan 2014, är en 83-årig före detta premiärminister och en tungviktare inom regeringspartiet LDP. Många har hävdat att hans kontaktnät och politiska erfarenhet har varit viktiga för att ro det väldiga projektet i hamn. Men vad hjäper det när han på ett kommittémöte den tredje februari förklarade att det är ett problem att kvinnor pratar för mycket.
Detta är vad han ordagrant sa enligt Japan Times: “If one (female) member raises her hand to speak, all the others feel the need to speak too. Everyone ends up saying something. If we increase the number of female board members, we have to make sure their speaking time is restricted somewhat. They have difficulty finishing, which is annoying.”
Vi har i sanningens namn hört värre, även från Mori själv. Japansk politik är full av antediluvianska farbröder som regelbundet fäller sexistiska och/eller rasistiska kommentarer. De blir alltid lika förvånade över att ha blivit “missförstådda”, bugar till golvet och ber om ursäkt. För det mesta blåser det över på ganska kort tid och vi sätter oss ned igen och väntar på nästa huvudlösa och politiskt väldigt inkorrekta uttalande. Det är för övrigt inte bara manliga politiker som pratar utan att tänka.
Mori bad om ursäkt och enligt IOC var saken över. Men inte för många andra. Tokyos kvinnliga guvernör bojkottade ett möte med Mori. Femhundra volontärer hoppade av i protest. Sponsorer började undra. Inflytelserika röster hävdade att Mori måste avgå och att nästa OS-boss måste bli en kvinna.
Varför nu? Jag tror att det finns flera skäl. Först och främst är Mori allmänt ansedd som en av efterkrigstidens sämsta premiärministrar. Han innehade ämbetet bara ett år (2000-2001) och bara på grund av att föregångaren plötsligt avled. Grodorna har hoppat i en strid ström. Han uttalade sig ringaktande om aids-patienter, la fram kontroversiella åsikter om kriminaliteten i USA och uttryckte under sin tid som premiärminister att Japan “är ett heligt land med kejsaren i centrum”, vilket är något annat än vad konstitutionen säger. Mori var ett enkelt mål att sikta in sig på, en nationalistisk ärkereaktionär som borde ha gått igenom det här redan för länge sedan.
Men det är också nya tongångar i Japan, kanske som en följd av metoo-rörelsen. Ett uppmärksammat fall är den kvinnliga frilansjournalisten Shiori Ito som 2017 stämde en välkänd manlig TV-journalist för våldtäkt (hon hade varit berusad) - och vann och tilldelades ett skadestånd på omkring 260 000 kronor. Ito fortsatte sedan med att stämma en kvinnlig parlamentsledamot som i sociala medier “gillat” ett inlägg som menade att Ito “skulle sluta låtsas vara ett offer”. Slutligen stämde hon också den ursprungliga upphovsmannen till Twitter-inlägget. De två senare fallen är ännu inte avgjorda.
Men jag tror också att OS börjar kännas ganska irrelevant för många japaner. Det är en saga som pågått väl länge. De flesta är mer fokuserade på vacciner idag. Enligt den senaste undersökningen anser bara 16% av japanerna att OS bör gå som planerat. En del tycker att det skall skjutas upp till 2022, andra att Tokyo istället skall försöka få spelen 2032 (2024 och 2028 är redan bokade), ytterligare andra att hela projektet skall läggas ned. För ett år sedan hade nog Mori tillåtits komma undan och genomförandet av OS prioriterats.
Vad talar då för att OS blir av? Japanerna har lärt sig leva med covid-19 och livet rullar på inom ramarna för det nya normala. På TV kan vi just nu följa Australian Open i Melbourne och andra stora sportevenemang, om än med förre åskådare. Infektionsrisken sjunker under de varma månaderna och vi bör då också börja kunna se effekterna av vaccinerna.
Japanerna är mästare på att planera och det finns redan en noga utarbetad handlingsplan för deltagande idrottare och funktionärer, med reglar för den olympiska byn, de olika arenorna och för transporter. Jag tvivlar inte på att spelen kommer att kunna genomföras med rimlig säkerhet.
Den stora frågan är hur det blir med publiken. Kommer man att tillåta åskådare på arenorna och i så fall hur många? Hur blir det med resor in och ut ur landet? Beslut om detta senast under april. Både IOC och den japanska OS-kommittén är införstådda med att det kan bli ett spel utan publik. IOC-medlemmen Dick Pound uttalade sig nyligen för nyhetsbyrån Kyodo: “Frågan är om publik är ett must-have eller ett nice-to-have. Det är trevligt med publik, men det är inte ett must-have”.
Japan har plöjt ned över hundra miljarder kronor på anläggningar och infrastruktur. Det extra året har kostat ytterligare miljarder. Utan spel inga sponsorintäkter och stora förluster för både IOC och Japan. Till slut var det sponsorerna som avgjorde saken.
I onsdags förklarade Akio Toyoda, chef för Toyota, en av de största OS-sponsorerna, att Toyota är “besviket” över Moris kommentar, vilken strider mot företagets värderingar. Han behövde inte säga så mycket mer. Snart följde liknade uttalanden från andra ledande sponsorer som Panasonic och Japan Airlines.
I fredags meddelade Mori att han trots allt avgår, efter att tidigare förnekat några sådana planer. Det är inte klart än vem som kommer att efterträda honom. Det hetaste namnet just nu är sportminister Seiko Hashimoto (56 år) som inte bara är en erfaren politiker utan också en av Japans mest meriterade olympier. Hon har representerat Japan i sju OS: fyra vinter-OS (skridsko) och tre sommar-OS (velodromcykel). Hon vann brons på 1500 meter skridsko i OS i Albertville 1992.
