Inte farfars yokocho

Stimmigt, välkomnande, roligt och billigt. Yokocho är var Tokyoborna hänger efter jobbet. Nu har vi också en yokocho med Michelin-stjärnor.

Yokocho är Tokyo som mest asiatiskt. Det är det närmaste vi kommer Singapores hawker centers eller Bangkoks bakgator. Tänk miljön i öppningsscenen i filmen Bladerunner, som sägs ha varit inspirerad av Omoide yokocho (också känd som Piss Alley) i Shinjuku. Omoide växte upp i anslutning till en av Tokyos svarta marknader åren närmaste efter kriget. Det alternativa namnet var en följd av det var lätt att öppna barer, men svårt att bygga toaletter på den tiden.

Omoide yokocho i Shinjuku

Omoide finns kvar, liksom en del andra litet ruffiga yokocho från den tiden. Det är inte ställen man går till på jakt efter kulinariska upplevelser utan för att det är kul och opretentiöst och lätt att komma i kontakt med folk medan man äter yakitori och dricker stora sejdlar kallt öl. Många yokocho är öppna till solen går upp, om de alls stänger. 

Lätt att få nya kamrater

De individuella barerna/restaurangerna i en yokocho är typiskt väldigt små, ibland med plats för bara fem eller sex gäster. Andra är utrustade med större kök och en rymligare disk att äta vid. Det är något av 70-tal över yokocho och de upplever idag en renässans. Det tycks öppna nya uppgraderade yokocho nästan dagligen. Kanske är det en reaktion på centrala Tokyos alla Roppongi Hills och Midtowns med sina stiliga och mer pretentiösa restaurangmiljöer.

En sådan neo-yokocho är nyöppnade Toranomon Yokocho på tredje våningen i nybyggda Toranomon Hills Business Tower i businessområdet Toranomon. Här samsas 26 barer och restauranger under samma tak. Bland dem vinbaren Hand Picking Wine med sin sommelier. Beställ vin per glas, eller handla en flaska att ta med till någon av restaurangerna. 

Hand Picking Wine

Inte oväntat återfinns också en craft beer-bar. Toranomon Brewery är ett samarbete med ett craft beer-bryggeri från Taiwan. Toranomon Destillery, med sin stora koppartank, serverar lokalt producerad gin tillverkad på vatten och örter från Tokyoområdet.

Men mest uppmärksammad är en filial av spanska restaurangen Zurriola. Huvudrestaurangen i Ginza har två Michelin-stjärnor. För hela stora middagsmenyn får man bege sig till Ginza, men här kan man välja bland vardagsrätter som tapas och paella.

Toranomon yokocho

Jag har ätit lunch två gånger i Toranomon Yokocho. Första valet blev fishburger-restaurangen Delifucious, ursprungligen från hippa Nakameguro men nu också med en filial i Shibuya. Innan den här lunchen var fiskburgare knappast något jag längtade efter särskilt ofta. Men Delifucious är ryktbar och blev mitt första val. Jag beställde Shrimp Fritters Burger och det var helt enkelt utsökt. Perfekt. De pommes frites som serverades till var bästa “chips” jag kan minnas att jag ätit. Det är i detaljerna men märker skillnaden. 

Shrimp Fritters Burger

Min andra lunch var på Somtum Der, en internationell thailändsk restaurang med filialer också i New York och Beijing. Restaurangen specialiserar sig på rätter från Isarn, Thailands nordöstra hörn. Paradrätten från Isarn, som givit restaurangen sitt namn, är “som tum”, en explosivt stark sallad på grön papaya. Jag valde dock en av lunchmenyerna med en liten curry och några andra smårätter. Jag tror inte att det gav en rättvis bild av vad restaurangen kan. Jag återvänder snart för en middag på som tum och larb, en annan chili-mättad specialitet från Isarn.

https://www.toranomonhills.com/en/toranomonyokocho/