Sightseeing i coronatider. Det fanns de som hade det värre

Under Golden Week, en vecka med tre helgdag i början av maj, är gatorna även under de bästa omständigheter behagligt tomma. Den här veckan är en av årets tre semesterperioder då Tokyoborna reser till Hawaii eller till familj och släktingar på annat håll i Japan. Nu är det som bekant långt ifrån normala tider och staden är tommare än jag någonsin sett den. Många museer, gallerier, kaféer och affärer är stängda men det finnas fortfarande mycket att hitta på när man tröttnat på att vara hemma.

När jag har tid över, vet jag inget bättre än att per motorcykel utforska den stad där jag bott i trettio år och aldrig tröttnar på. Jag läser ganska mycket. Det finns en rik litteratur om många olika aspekter på historiska Edo (dagens Tokyo) likaväl som under Meiji- och Taisho-perioderna. Jag är en nyfiken person och tar mig snabbt över Tokyo under en ledig dag och tittar på arkitektur, besöker områden jag läst om, eller rotar omkring i butiker i Asakusa som säljer kimono from Taisho-perioden.

Ändhållplats för många

I går körde och promenerade jag längs vad som finns kvar inom Tokyos gränser av historiska Tokaido, landsvägen som knöt ihop Tokyo med Kyoto under Edo-perioden. Shinagawa var startpunkten, även om Tokaido officiellt började vid Nihonbashi. Nu finns mest souvenirbutiker, men det är ändå fantasieggande att trampa fram längs den väg som under 300 år befolkades av följen av daimyo, samurajer, pilgrimer och handelsmän.

Jag vände vid Suzugamori i söder, en av stadens avrättningsplatser under Edo-perioden. Det uppskattas att omkring 100 000 personer avrättades här mellan 1651 och 1871. Kvar finns ett stenfundament for korsfästningar och rester efter platsen dömda brändes ihjäl. Straffet anpassades efter brottet. Den som anlagt en brand, dömdes till bålet. Brunnen där man tvättade av avhuggna huvuden finns också kvar, fast övertäckt idag.

Tokaido i höjd med Suzugamori cirka 1870

Det är svårt att förstå idag, men under Edo-perioden löpte Tokaido fram längs Tokyo-buktens strand, som man kan se på träsnitt från den tiden. Nu är det en kilometer eller så med lagerbyggnader och industrier ned till vattnet. Havet var del av avrättningssystemet då somliga korsfästes upp och ned vid strandkanten, för att drunkna när tidvattnet steg. Japanerna har alltid varit påhittiga vad gäller tortyr och avrättningar. Den som sett Martin Scorseses film Silence från 2016 vet.

Fundament för korsfästningar