Dateline Tokyo, 15:e juli

En vecka kvar, men ingen feststämning

Imorgon börjar jag mitt arbete för IOC (International Olympic Commission). Eller rättare sagt, under tre veckor kommer jag att vara del av ett videoteam som kontrakterats av IOC att producera content under OS. Vi kommer, så vitt jag vet nu, inte att bevaka själva tävlingarna utan kommer framför allt att producera backstory-material.

Det här blir mitt andra OS. Jag var också med 1988 i Seoul, då jag arbetade för Aftonbladet. Jag har sett fram emot det, men det är nu klart att mycket litet kommer att bli som det var tänkt.

Det började omgående. Imorgon skulle vi ha besökt det träningsläger i Waseda i Tokyo där Refugee Olympic Team håller till. Det blev inställt när det visade sig att en av ledarna testat positivt för covid. Det är oklart vad vi kommer att göra istället. En vecka före invigningen är mycket ännu bara ett stort frågetecken.

Vad som däremot är klart, är en växande och allt mer aggressiv motvilja mot hela projektet bland japanerna. Enligt den senaste mätningen vill knappt 80 procent av japanerna att spelen ställs in. Vanligen skylls allt på IOC och särskilt på dess tyske chef Thomas Bach. Bach är japanernas särskilda hatobjekt just nu, särskilt som han i en intervju för ett par dagar sedan av misstag refererade till japanska befolkningen som “kineser”. Han rättade sig omgående, men det var för sent.

Enligt den här bilden tvingar IOC fram spelen av girighet - och riskerar japanska liv - medan japanska politiker beskrivs som inkompetenta och maktlösa. Det blir inte bättre av att Bach bor med sin familj i en magnifik svit på Okura, Tokyos exklusivaste hotell.

Det här är enligt flera experter inte sant. Spelen är försäkrade och IOC skulle lida liten ekonomisk skada om de ställdes in. Ett större ansvar har japanska politiker och byråkrati. Kommunikationen till allmänheten har varit tafatt och projektledningen verkar att ha spårat ur. Det är svårt att förstå hur vi har hamnat i den här situationen.

Det finns flera teorier om varför Japan så sent kom igång med vaccineringarna trots att datum för spelen varit känt sedan 2013. Allmän vaccinering kom inte igång förrän i maj och idag är knappt 18% av japanerna fullt vaccinerade medan vi är mitt inne i en ny våg av covid, den här gången driven av delta-varianten. Det finns uppenbarligen skäl att vara orolig och försiktig.

Japaner är mästare på att driva projekt när parametrarna är väl bestämda. Svagheten är ofta en brist på flexibilitet. Jag tror att man i början av året bedömde att läget var under kontroll. När det sedan visade sig att så inte var fallet, var det svårt att styra om.

Imorgon, fredag, besöker Thomas Bach Hiroshima i en politiskt korrekt gest som ringer ganska falskt när samtidigt Tokyoborna får ta emot omkring hundra tusen idrottare och funktionärer från mer än två hundra länder under brinnande pandemi.

Flera organisationer i Hiroshima har protesterat mot Bachs besök i staden - som de kallar PR-jippo och en förolämpning - och ett upprop online har samlat 75,000 underskrifter.

Och så har vi den 53-åriga damen i Mito, Ibaraki, som attackerade en fackellöpare med en vattenpistol i förra veckan.

Men Bach betonar i sina uttalanden den ljusa sidan och förklarar att årets olympiad kommer att följas av rekordmånga personer. Det vill säga, via TV. Det är säkert sant, fast det hjälper knappast upp feststämningen just nu här i Tokyo. Nu blir det ett OS utan publik. Fullt av restriktioner och barer och restauranger som är öppna men utan alkoholförsäljning.

Stay tuned.

Öppningsbilden: de olympiska ringarna på klassiska Nihonbashi-bron. Glada ringar men litet dyster bakgrund.