Toshikoshi soba

Idag är det nyårsafton. Då vet man att det blir soba till middag.

Soba, för den som inte vet, är nudlar gjorda på bovete. I kväll äter man inte hummer och man dricker inte nödvändigtvis champagne. Man sörplar i sig soba. Samma soba som vanligt, men som just den här dagen går under namnet toshikoshi soba.

Nyårsafton är inte en kväll då man festar med kompisar. Det är en av årets lugnaste dagar då de flesta pustar ut efter dagar av storstädning, både hemma och på arbetsplatsen. För man går in i det nya året med rent samvete och rent skrivbord. Man ser också fram emot minst en vecka ledigt. I år kommer de flesta att återvända till sina kontor den nionde januari.

Sobarestaurangen Sunaba I Tokyo under 1700-talet.

Det finns olika teorier om varför man äter soba på årets sista dag. Den vanligaste förklaringen är att soba är lätt att bita av, vilket symboliserar att man nu lämnar det gångna årets bekymmer bakom sig och börjar på ny kula.

Soba kom tidigt till Japan från Kina, redan på 1200-talet hävdar somliga källor. Men i dagens form — rätten som vi äter den idag, antingen varm eller kall — uppstod i Tokyo under 1600-talet.

Edo-periodens varm korv-stånd. Rekonstruktion på ett museum av bärbar soba yatai.

Soba var Japans första fast food. På 1700-talet fanns specialiserade soba-restauranger i Tokyo och bärbara soba-stånd på gatorna, så kallade yatai. Soba var också ursprungliga Uber Eats. Länge var Tokyo känt för sina akrobatiska soba-bud som cyklade ut beställningar till hungriga kunder.

Soba-bud I Tokyo 1935

Det händer fortfarande att man ser soba cyklas ut, men inte på samma circusvis. Det klassades som trafikfarligt 1961 och försvann efter hand. I dag sker det istället oftast med moped utrustad med ett fjäderupphängt arrangemang som hindrar den läckra dashi-buljongen från att skvalpa över skålens kant.

Som det oftare ser ut idag, med fjäderupphängning som garanterar att buljongen stannar i skålarna.

Bovete mognar fort och växer på ställen där få andra grödor trivs, som i kalla bergstrakter. Idag minskar dock produktionen av bovete i Japan och en stor del är importerad. Vad jag vet kommer bovete ursprungligen från sydvästra Kina.

Det kanske svåraste att vänja sig vid i Japan: att soba äts högljutt sörplande.

Det finns en vansinnigt rolig scen i Juzo Itamis klassiska film Tampopo från 1985. Ett tiotal överklassflickor på en etikettskola besöker en snobbig västerländsk restaurang i Tokyo tillsammans med sin lika snobbiga instruktör. Lärarinnan visar hur man äter spagetti: snurra gaffeln mot skeden, stoppa in lasset och stäng munnen. Allra viktigast: inte ett ljud!

Ojou-sama lär sig hur man äter spagetti… eller kanske inte gör. Ojou-sama: ung, bortskämd överklassfröken; naiv; vet ännu inte mycket om livet (Tampopo, 1985)

Dock råkar en utländsk affärsman, som uppenbarligen förstår japanska, äta sin pastalunch vid ett bord intill. Varvid han strax börjar sörpla spagetti på soba-vis så att köttsåsen stänker. Total förvirring medan lärarens auktoritet bryts ned steg för steg och flickorna gör uppror. En film man inte får missa. Finns säkert någonstans med engelska undertexter.

Żaru soba år kall soba som man doppar i en liten skål med dashi-buljong. Det är som man vill, också under nyårsafton. Men de flesta äter nog mer zaru soba under de heta somrarna.

Soba må tyckas enkelt — nudlar i buljong — men det hindrar inte att det finns två soba-restauranger i Tokyo med Michelin-stjärnor: Tamawarai i Shibuya och Yuan Yamori i Tsukishima, inte långt från Ginza.

Å andra sidan äter jag utsökt tempura soba till lunch för 600 yen just runt hörnet från kontoret.

Men för bästa upplevelsen besök Kanda Matsuya i just Kanda. Här har man serverat handgjord soba sedan 1884 — med kö utanför dörren sedan dess.

Kanda Matsuya i Awajicho, Tokyo